Den fysiska misshandeln tar även den sig olika uttryck och våldet tenderar att trappas upp successivt. Örfilar, knuffar, knytnävslag och sparkar är vanligt förekommande. Oftast slår mannen mot kroppens mjukdelar såsom mage, lår, överarmar, korsrygg och andra ställen på kroppen där blåmärken och sår kan döljas.

Att mannen slår på de kroppsdelar som vanligtvis döljs av kläder bevisar att våldet inte är okontrollerat som många män hävdar. Istället visar det att mannens maktutövning är total och att mannen väljer att misshandla sin partner. Om våldet vore okontrollerat skulle mannen ha dödat kvinnan.

Att mannen sällan misshandlar kvinnan på en offentlig plats eller inför vittnen bevisar också att våldet inte är en slumpmässigt förekommande och besinningslös akt.